Insänt av Björn Greitz våren 2013

 -Jaså, du menar Storö Harö!

 

Haro-akvarell002-scaled

Ibland undervisas jag av bekanta och obekanta om vad min sommarö egentligen heter. Och få tycks uppfatta öns namn, Harö Storö (utan bindestreck!), som en självklar ordning. Själv har jag ofta suttit vid min stugknut bligande ut över Möja Söderfjärd och grunnat över hur de ursprungliga inbyggarna en gång själva uppkallade sina öar, fjärdar och grynnor.

 

 

Söker man svar i kartor och sjökort kompliceras tillvaron ytterligare. Lantmätare och kartografer från inlandet har uppenbarligen haft svårt med skärgårdsbons mål och med att få till insiktsfulla tolkningar av betydelsen av olika förleder i namnen på kobbar och skär. Hur många små kala ljusgrå granitskär har inte, trots bristen på såväl fågeln ifråga som lämpliga boträd, skrivits som Gjusskär när en okulär besiktning ger vid handen att kobbstackarn nog bör heta Ljusskär antingen kan den ha fått sitt namn efter sin ljusa bergart eller efter förekomsten av ”ljusor”, dvs sillmåsar.

Skärgårdsvetare med etymologiska ambitioner försöker bringa ordning genom avancerade tolkningar av namnangivelser på gamla kartor, där latinska och kanske fornfrisiska förvrängningar av skärgårdens önamn duggar tätt. Till exempel kliar någon sina knölar ordentligt inför beteckningen ”Myghi” för Möja på en mycket gammal karta och färdledsbeskrivning, men hävdar sedan strax att ön fått sitt namn efter alla myggor som råkat/råkar finnas just där, och som inbyggarna velat hylla genom att döpa sin ö efter.

Jag tar mig friheten att göra antagandet att människor som var skickade att klara av ett hårt skärgårdsliv inte var några infantila individer. Och de namn de satte på sina skär var säkert kloka namn som beskrev egenskaper, ägoförhållanden och andra saker som underlättade för minnet att komma ihåg rätt väg över fjärdarna – en livsnödvändighet här ute.

Harö – ön med arméer av fältharar längs stränderna? Nja, här är nog alla som brottas med frågan tämligen överens om att namnet härstammar från ordet ”hara” som betecknar ö med branta, höga klippstränder (jämför tex Vitharan, Måsharan mfl).

På Harö har en by funnits sedan 1200-talet, låt vara att den flyttats på grund av landhöjningen. Här fanns skyddad hamn, gott fiske och sedermera också beten och odlingsbar mark. Här låg alla gårdar ända fram till storskiftet då två stycken skiftades ut till Storön, den största av de öar och skär som hörde till Harö by. För att kunna skiljas från alla andra ”Storöar” i skärgården får ön på kartan naturligtvis heta Harö Storö (sk stark genetivform, dvs Harös Storö).

 

Men se det finns också en ö som heter Lisslö – och vad månde detta namn då betyda? Lillön, hävdar undertecknad (jämför med engelskans little och fornsvenskans litil, och jämför också med Svenska Högarnas Storön och Lillön). Ett möjligen tonande ”t” har kanske för länge sedan villfarit en utsänd skattskrivare, så att ”tt” blivit ”ss”.

Och Horsten, Harö bys fiskeskär? En ö som ser ut som en häst/horse (inte ens med den rikaste fantasi)? Sommarbetesö för hästar (sådan lång transport för så lite bete)? Eller Har-sten (så brant och högt är det inte)? Nej, lösningen är nog - i enlighet med tidigare resonemang -  ”Harö Sten” (jfr ”sten” i Norsten, Svenska Stenarna mfl)! Vilket dragits samman till Harsten eller på skärgårdsmål ”Hårsten”.

Till sist en hypotes om vår grannö Möja, ”myggön”. Kännedomen om skärgårdsbons förkärlek för att hoppa över h i början på ord (och att lägga till h framför ord som inleds med vokal) är grunden. Ästen, avre, hormen och Hösterman. På många sjökort står namnet St. Möjan tryckt. Skulle naturligtvis kunna vara Stora Hemöjan (´emöjan), ön där byarna ligger (jämför med Öja/Landsort och norska/isländska ”öya”= ö). Södra Hemöjan skrivs då numera Södermöja. Och tvärs över Bergbofjärden ligger också Hemholmen – helt i linje med tidigare slutsatser! Och intill denna Hemö (Hemö-ö, jämför Edö-ö).

En alternativ teori (också min egen) skulle dock kunna vara att Möja kan härledas till Mykil-ö, dvs Storön på fornsvenska (jämför med Möckelö, numera halvö väster om Mariehamn på Åland)…

Härmed överlämnar jag vördsammast dessa mina forskningsresultat till Harö-Nytts redaktion, och hoppas att dimmor skingrats. Eller så blåser det upp till storm – en viss opposition fick även Galilei och Kopernikus utstå.

 

Björn Greitz

Ladviken, Harö Storö